Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuPOLITIK

Ideologiskt tom, politiskt dum

2002-12-18

Trent Lott, republikansk senator från Mississppi och ledare för partigruppen i senaten fortsätter att försöka rida ut den storm han piskade upp med en huvudlös hyllning till senator Strom Thurmond på dennes 100-åsdag. Lott påminde om att majoriteten av Mississippi-borna röstade på Thurmond i dennes presidentkandidatur 1948. Lott sa dessutom: "Om resten av landet följt vårt exempel så hade vi inte haft alla dessa problem." Thurmonds kandidatur syftade till att sätta stopp för alla former av uppluckringar av den då lagstiftade rassegregeringen i södra USA, inklusive lagar mot lynchningar.

Lotts hyllning tycktes först passera obemärkt förbi innan framförallt konservativa opinionsbildare på internet, med Andrew Sullivan i spetsen, riktade skoningslös kritik mot senatorn för hans uttalande. Det ledde till att traditionell media lyfte fram uttalandet som plötsligt blev huvudnyhet i nationen och skuffade det eventuellt kanske stundande kriget mot Irak och president George W. Bushs nya finansminister åt sidan.

Problemet är inte att Lotts yttrande kostar republikanerna röster. Svarta röstar i alla fall ytterst sällan på republikanska kandidater. Få vita mittenväljare lär nämnvärt p&arig;verkas av vad den redan från början föga populäre Lott kraxar om. Asiater och latinoamerikaner kommer knappast heller att påverkas nämnvärt. Det främsta valpolitiska utfallet kommer troligtvis att bli ett något eller betydligt högre valdeltagande bland svarta, men inte ens det är att ta för givet.

Nej, problemet med Lotts hyllning av Thurmonds presidentkampanj är att den våldförde sig på på såväl republikens ideal som konservatismens själ. Det finns helt enkelt ingen flexibilitet, ingen intellektuell eller känslomässig gråzon när det gäller institutionaliserad segregation och rasism.

Lott kunde ganska enkelt ha rätt ut kontroversen om han på ett tidigt stadium tagit den på allvar och framfört en vettig förklaring och en ordentlig ursäkt. I stället förefaller det som att han fortfarande inte tar det inträffade på allvar. Vad han däremot inser är att hans position som senatsledare nu är hotad.

Inledningsvis ville ingen republikansk senator utmana Lott. Senaten ger för utomstående ofta intrtycket av att vara något av en trivsam klubb där kollegial lojalitet regelmässigt går före ideologi och politik. Men efter att Bush i ett tal skarpt kritiserat Lott bubblade det plötsligt upp en intern opposition.

Lott har svarat med en intensiv motoffensiv med den politiska motsvarigheten till "plomo o plata" som taktik: Belöningar påstås utlovas till de som stöder Lott, medan bestraffningar hotar de som går emot honom. Det spekuleras vidare i att senatorn hotat med att lämna senaten helt och hållet om han avsätts som majoritetsledare. En sådan avgång skulle sannolikt resultera i att Lott ersätts av en demokratisk senator då Mississippi har en demokratisk guvernör med befogenhet att utse en tillförordnad ersättare.

Likväl kan affären resultera i att Lott röstas bort av sina republikanska kollegor i senaten. Lotts hyllning av Thurmond och de påföljande ursäkterna, som gick från att vara kallsinningt avfärdande till desperat fjäskande, demonstrerade senatorns ideologiska tomhet och politiska dumhet. När han under en intervju på den svarta TV-kanalen BET, den femte eller sjätte offentliga ursäkten, beroende på hur man räknar, gjorde Lott vad många konservativa fruktat att han skulle göra: Han började sälja konservativt lösöre för att rädda sitt eget skinn.

Utan betänkligheter gjorde sig senatorn plötsligt till en förkämpe för administrativ särbehandling, en metod som är milt uttryckt omtvistad bland republikanska väljare och politiker.

Lott praktiskt taget lovade en öppen plånbok:

"Obviously, I made a mistake, and I'm going to do everything I can to admit that and deal with it and correct it. And that's what I hope the people will give me a chance to do, to show that I -- there's an opportunity here. This is a wake-up call. And this is an opportunity for me to do something about years of -- of misbehavior."

Det är amerikanskt politikerspråk för "hur mycket?".

Lott har med andra ord inte bara gjort sig till en ideologisk utan också politisk belastning.

Föga förvånande tyder ingenting på att hans framträdande på BET skapat den minsta goodwill bland svarta. Och varför skulle det ha gjort det? Lott har ju knappt ens något stöd kvar bland konservativa vita. Som citatet från Socker-Conny lyder (om jag minns rätt):

"Jag har ringt alla mina vänner..."

"Och nu ringer du alltså dina fiender."

Det fanns, beklagligtvis, en tid och en plats för Lott i den amerikanska rikspolitiken men den tiden är inte nu och den platsen är absolut inte som senatsledare.

Retha Hill, skribent på BET.com, summerar det hela väl:

"[A]pparently the American people don't think there is anything more to work with in Senator Lott either. The latest polls indicate that a majority believes it would be best for him to go.

And that shows one thing for sure. That Lott may or may not have changed. But the American people have. And we don't want him representing us."
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America