Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuSAMHäLLE

Radiovänsterns blinda fläck

2003-03-01

Den amerikanska vänstern oroas alltmer över de konservativa framgångarna på Internet, kabel-TV och framförallt kommersiell radio. Liberalerna försöker klura ut varför de ligger så långt efter. Det tycks mig som att de förbisett den mest uppenbara förklaringen: Deras publik är betydligt mer fragmenterad än vad högerns är.

Medan liberaler av olika politiska kulörer dominerar den etablerade mediavärlden - PBS, ABC, NBC, CBS, NPR och en stor del av dagstidningarna - så har konservativa ideologer och underhållare vunnit stora framgångar på kabel-TV, kommersiell radio och på webben.

Giganten i den konservativa radiovärlden är förstås Rush Limbaugh, men han omges av och konkurrerar med ett stort antal andra konservativa programvärdar: Sean Hannity, Laura Ingraham, Michael Savage, Jay Severin, Ken Hamblin med flera.

Det finns visserligen åtskilliga liberala och progressiva radiopratare, men ingen som vunnit några anmärkningsvärda lyssnarframgångar på riksnivå. Liberalerna ser detta som problematiskt då de menar att de konservativa med sin radiodominans kan styra den offentliga diskussionen.

Åtskilliga inom den amerikanska vänstern ser mediaoligopolen som ett allvarligt hinder för progressiva programvärdar: Bolagsjättarna som dominerar det amerikanska medialandskapet anses medvetet välja bort liberala program. Men det förklarar inte varför liberala ideologer misslyckats så fullständigt när de faktiskt fått chansen. Det senaste exemplet är Phil Donahue som utklassades 6 - 1 i tittare av Bill O'Reilly. En annan ärkeliberal, Mario Cuomo, gjorde ett påkostat och välannonserat försök att etablera sig som en liberal motvikt till de konservativa radiorösterna. Även det försöket sänktes av svaga siffror.

Åtskilliga förklaringar har lanserats till varför liberala program inte slagit igenom. En är att vänstern i allt för stor utsträckning använt sig av kända namn i stället för att lansera nya personligheter som passar dagens mediaverklighet bättre. En annan är att de liberala programmen inte givits tillräckligt lång tid att hitta en publik. En tredje att många av de potentiella progressiva tittarna och lyssnarna väljer PBS och NPR framför de kommersiella alternativen. En fjärde att liberaler driver ståndpunkter som inte så lätt kan förpackas i den politiska radiovärldens svart-vita språk. Med andra ord, liberaler är helt enkelt för sofistikerade för att lyssna på andra liberaler.

Det tycks mig som att den amerikanska vänstern av någon anledning är helt blind inför det faktum att dess publik är betydligt mer fragmenterad än vad högerns är. Majoriteten av vita (som utgör 69% av USAs invånare) röstar sedan åtskilliga år tillbaka oftast på republikanerna, medan latinoamerikaner och i ännu högre grad svarta röstar på demokraterna. Enkelt uttryckt är den amerikanska högern i dagsläget vit, medan vänstern består av svarta, latinos och (allt färre) vita. Men svarta och latinos ser inte i första hand på sig själva som "vänster" utan som svarta, mexikaner, kubaner, puertorikaner, salvadoraner o.s.v.

Latinoamerikanerna lyssnar således ofta på sina egna, inte sällan spanskspråkiga stationer, precis som svarta lyssnar på svarta stationer. En stor del av vad som kan tyckas vara en naturlig publik för vänstern är således redan inmutad.

Bland vita demokrater går många s.a.s. förlorade till NPR, ickekommersiell kvalitetsradio med en stark vänsterprofil. En annan grupp vita demokrater, i huvudsak de som brukar kallas "etniskt vita" (irländare, italienare, polacker, tyskar, greker med flera), tenderar att dra högerut i många av de sociala frågor som högerns radiopratare slår mynt av: Abort, brottsbekämpning, rasrelationer, vardagsreligion, invandring och patriotism.

Efter de bortfallen återstår det inte så många lyssnare för progressiva och liberala radiopratare att luta sig mot.

Så trots att demokrater och republikaner är numerärt mer eller mindre jämnstarka så kan konservativa radiopratare dominera de ledande radiostationernas programtablåer tack vare en betydligt mer homogen publik.

Den amerikanska vänstern förefaller fast besluten att helt bortse från denna politiska och demografiska verklighet, något som illustreras väl av det senatse vänstermediaprojektet. En bemedlad familj med vänstersympatier i Chicago avser tydligen att satsa $10 miljoner på att starta och driva vänsterprogram för rikstäckande syndikering. Enligt uppgift är komikerna Al Franken och Janeane Garofalo två av de påtänkta pratarna.

Jag har oerhört svårt att tro att den typen av Chomsky-marinerade, smarta, ironiska humorister kommer att kunna nå och entusiasmera demokratiska väljare andra än de som själva är Chomsky-marinerade och inbillar sig vara smarta. Och den publiken kommer inte att överträffa ens Ingraham i lyssnarstatistiken.
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America