Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuSAMHäLLE

Bonnier-Bob slår till

2003-04-12

Efter terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 bekymrar sig allehanda personer och grupper med föga förtroende för president George W. Bush över hur det står till med yttrandefriheten i USA. Den oron ger då och då upphov till hög komik genom låg journalistik. Expressens ledarskribent Eric Erfors bjöd den andra april på ett skönt exempel.

I en artikel med rubriken "Patrioten Madonna" hävdar Erfors att yttrandefriheten är krigets andra offer.

Som exempel på det baxar han bland annat fram att MTV Europe vägrat visa Madonnas senqaste video. Bortsett från att det är svårt att se vad yttrandefriheten i USA har att göra med MTV Europe så beslutade kanalen att inte visa några musikvideor alls med krigsanknytning. Det är ett redaktionellt beslut och faller som sådant i allra högsta grad inom yttrandefrihetens ramar.

Märkligt nog avstår Erfors från att nämna att MTV i USA återkommande visar unga människor runt om i världen som kritiserar eller ifrågasätter kriget i Irak.

Vidare ser Erfors förtrycket krypa fram när "Bakgrundsmusiken kom oväntat snabbt och med hög volym när Michael Moore tackade för sin Oscar med att råskälla på Bush." Det räcker inte med att Moore har en bok på bästsäljarlistorna och Oscarsbelönats för en "dokumentärfilm" som uppges vara den mest inkomstbringande någonsin, om mannen inte får orera till punkt på vad som är USAs mest sönderpratade och tungfotade och utdragna program så är det ett tecken på att det är något som inte står rätt till med yttrandefriheten i USA.

"A-ekonomi kan komplettera alla sina börsindex med ett frihetsindex. Då når New York-börsen en bottennotering efter att ha slängt ut reportrarna från den arabiska tv-kanalen al-Jazira." New York Stock Exchanges hävande av Al-Jazeeras tillstånd att rapportera från börsgolvet var en uppvisning av synnerligen dåligt omdöme och möttes också av skarpa protester från bland andra finansjournalister. Men Erfors nämner inte med ett ord protesterna mot NYSEs svartlistning av Al-Jazeera. I skrivande stund pågår det enligt uppgift diskussioner mellan NYSE och Al-Jazeera, diskussioner som med stor sannolikhet kommer att resultera i att arabvärldens svar på "Wayne's World" kommer att återfå sin reporterplats på börsgolvet.

"Den erfarne krigskorrespondenten Peter Arnett har kickats från tv-bolaget NBC." Arnett uppvisade inte bara dåligt omdöme när han intervjuad av Iraks TV lismade för Saddam Husseins regim utan demonstrerade med sin analys dessutom att han hade noll koll på ämnet han bevakade och har bevakat i flera år. Fallet Arnett har föga att göra med yttrandefrihet men desto mer med den uppenbarligen bristfälliga kvalitetssäkringen på tv-bolaget NBC.

I brist på exempel på att yttrandefriheten i USA tagit skada av kriget i Irak drar Erfors till med det massmediala efterspelet till terrorattackerna den 11 september.

"Skribenter som uttryckt sig kritiskt mot Bush har sparkats." Du vet vad en kvällstidningsjournalist menar med "skribenter" - en skribent, två skribenter. Just det, två skribenter: En kolumnist och en kåsör kickades från sina respektove tidningar efter att ha kallat presidentens zick-zackande genom USA den 11 september fegt.

Ibland får jag en känsla av att journalister ser yttrandefrihet som någon form av anställningsgaranti. Vad de än skriver så kan de inte avskedas för det vore en inskränkning av yttrandefriheten. Rätten för en publicist, redaktör eller ägare att bestämma vilka som och inte får skriva i en publikation är dock också en del av yttrandefriheten.

Således inträffar det av och till att journalister, reportrar, fotografer, ledarskribenter, redaktörer och andra mediaarbetare avskedas av olika skäl. Michael Kelly, en Washington Post-kolumnist som nyligen omkom i Irak, sparkades 1997 från chefsredaktörsposten på New Republic när tidskriftens ägare tröttnade på Kellys vassa och envisa kritik av president Bill Clinton och vicepresident Al Gore. Skadade det yttrandefriheten? Eller är det en del av yttrandefriheten?

Det var inte heller bara de två ovan nämnda Bush-kritikerna som sparkades efter terrorattackerna. National Review gjorde sig av med ultrakonservativa debattören Ann Coulter, bland annat för att hon uppmanat att omvända arabiska muslimer till kristendom för att göra slut på deras terrorism. Yttrandefrihet är både en skribents rätt att skriva det utan att åtalas och en redaktörs rätt att avskeda henne för att ha skrivit det.

"Annonsörer hotar och verkställer bojkotter." Ja, av ett program, Bill Mahers "Politically Incorrect" efter att den uppblåste Maher deklarerat att självmordsterroristerna den elfte september var modiga medan den amerikanska krigsmakten är feg. Min tolkning av yttrandefriheten är att annonsörer inte är tvingade att annonsera i program som de inte vill associeras med. Som exempel kan nämnas att Coca-Cola inte annonserar på wrestling-cirkusen WWEs program. Det är svårt att se att min yttrandefrihet är någon annans finansieringsskyldighet. De som saknar Mahers tramsiga program kan för övrigt glädja sig åt att han numera har ett lika tramsigt program på kabel-TV-kanalen HBO.

"Vita husets talesman Ari Fleischer har offentligt fördömt tv-programmet (med det i sammanhanget passande namnet) "Politically incorrect" som "opatriotiskt"." Gissa vad? Fleischer har inte gjort det. Erfors stöder sig på en källa som använder ett med all säkerhet fabricerat citat (dessutom felciterar Erfors det fabricerade citatet som gjorde gällande att Fleischer kallat Mahers ovan refererade uttalande "opatriotiskt", inte programmet).

Vad Fleischer faktiskt har sagt om patriotism och krigmotstånd är tvärtemot vad Erfors antyder. Vid en prekonferens i Vita Huset den sjätte februari i år utspelade sig följande fråga och svar:

Q In your statement when you started the briefing, you said you want peace, the administration wants peace. Many in this country and around the world want peace. They're going to be demonstrating in the next few weeks for peace. Is it wrong for them, or unpatriotic for them not to want war, as well? I mean, you're saying you want peace, but it looks like you're pushing toward war.

MR. FLEISCHER: It is emphatically a patriotic act for people to protest on behalf of whatever cause they see fit in our country. And if some differ with the President and call for the use of no force and take to the streets peacefully to protest that, that's the finest tradition of America.

Hoppsan.

Det faktum att Erfors inte ens nämner den svidande kritik som riktades i nyhetsmedia mot president Bush, försvarsminister Donald Rumsfeld och deras militära strategi i Irak - mitt under kriget - säger en del om vad han är ute efter: Inte att ge en rimlig bild av yttrandefriheten eller debatten i USA, utan att så misstro mot landet.

Måhända hade Jonathan Last, redaktör på konservativa tidskriften Weekly Standard, rätt när han efter att lyssnat på världspressens frågor vid presskonferenserna på Centcom skrev:

On the one hand, it's frightening to realize that the global media operate on a professional level roughly equivalent to a bad college paper. But on the other hand, it's a little bit liberating: After all, with press like this, no wonder the rest of the world hates us--America really is besieged by a vast, left-wing conspiracy.
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America