Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuSAMHäLLE

Voteringskossor och spindelmän

2004-07-03

Centerpartisten Ingbritt Irhammar har givit den svenska maktkorruptionen ett ansikte: En inkompetent voteringskossa vars partiledningsbefallda lojalitet mot den socialdemokratiska regeringen resulterade i att hon fick högavlönade uppdrag i statsbyråkratin som hon inte var det minsta kvalificerad för. Självfallet borde hon åtalas som den mutkolv hon är, i likhet med de socialdemokratiska ministrar som strödde klöver framför hennes vidöppna gap och tomma blick. Fast det kommer naturligtvis inte att hända.

Dessvärre förekommer den typen av kompis- och maktkorruption i övermått i USA och värst är det gissningsvis i storstäderna, där sekelgamla partiapparater och fackföreningar har stort inflytande över tjänstetillsättningar. Föga förvånande får invånarna i städerna betala ett högt pris i form av löner för tämligen värdelösa figurer som i bästa fall inte gör någonting alls, men som i värsta fall ställer till betydande problem. I Chicago har en kommission just avlagt en rapport som visar att maktmissbruk och rasdiskriminering gav (i det här fallet svarta) okvalificerade personer chefsbefattningar som de inte kunde hantera. Deras strulande birdrog i ett fall till att sex personer omkom i en brand i fjol, enligt dagstidningen Chicago Sun.

Tragedin i Chicago är en mer eller mindre oundviklig konsekvens av att anställningsförfaranden där andra faktorer än de sökandes kompetens ges tyngd. Inte för att det lär avskräcka andra maktmissbrukare.

***


Detta är en bröllopsrik sommar för oss. Förra helgen var vi på en alldeles förnärmlig tillställning på Ocean Edge på Cape Cod (The Cape, som det heter i folkmun). Det var två irländsk-amerikanska familjer som fusionerades och det irländska präglade tillställningen, allt från en pigg lirare som spelade säckpipa till pratet gästerna emellan om nästa resa till Irland. En bisarr incident inträffade när en dam utan provokation frågade om jag ville dansa, vilket jag gick med eftersom jag utgick ifrån att hon skulle stå för själva dansandet. I stället propsade hon på att jag också skulle dansa, vilket förstås är en fullständigt befängd idé då hela min repertoar inom området består av små grodorna. Efter att ha kallat mig en usel dansare (sant) och anklagat mig för att helt sakna rytm (helt korrekt) började hon slita i min slips och skjorta i ett gissningisvis cineastiskt inspirerat försök att frigöra min inre dansör. Det enda resultatet blev dock att mina skjortknappar flög all världens väg (antagligen därför att jag sköt min innre dansör i nacken när jag var typ fem). Bortsett från den märkliga tilldragelsen så var det en mycket njutbar tillställning med suverän mat och mycket bra band.

Senare den här sommaren ska vi på ett svart bröllop och strax innan det på ett svart-irländskt. Känner vi inga andra slags människor?

***


Al-Qaeda och europeiska medier välkomnar som man kan förvänta sig den amerikanska Högsta domstolens förfärliga intervention i den exekutiva maktens viktigaste uppgift, nämligen att försvara nationen. Expressens virriga ledarskribenter yrar om att skydda den federala maktdelningsprincipen, men vad domstolen gjort är att förgripa sig på den. Men inget annat var att vänta. Den här domstolen är groteskt makthungrig. Det är hög för tid kongressen att åberopa den där lilla obskyra paragrafen om att kongressen kan besluta om vilka frågor som ligger utanför domstolens maktsfär. Ju förr desto bättre och helst innan några bindgalna al-Qaedatränade muslimska terrorister som seglar under europeisk bekvämlighetsflagg bränner av en bomb modell större.

Och om man ska släppa terroristerna på Guantanamo så bör det göras från minst 10 000 meters höjd. Flaxa, Sven, flaxa!

***


Å han sa att hon sa å hon ba' och han ba' 1:
Aftonbladets Niclas Hermansson använder VG Nett (jag antar att det är Verdens Gangs websida) som i sin tur hänvisar till New York Times för att beskriva turerna kring en ny republikansk valkampanjsfilm, en som beklagligt nog klipper in ett par sekvenser med Adolf Hitler. Vad Hermansson lyckas att inte nämna är att Hitler-klippen kommer från en film som en av den vänsterradikala organisationen MoveOns medlemmar påtade ihop som attackvideo mot president George W Bush.

Å han sa att hon sa å hon ba' och han ba' 2:
Expressens Burre Behdjou skriver om Bill Cosbys senaste tal om behovet av USAs svarta fattiga män rycker upp sig. Behdjou hänvisar dock till klipp-och-klista-siten Ananova som i sin tur - såvitt jag kan bedöma - helt enkelt sammanfattat en AP-artikel. Det låter som en rubrik för tidningens ledarredaktion: "I dag är vi alla Metroredaktörer."

***


Ovan nämnde Cosby har onekligen skapat en del rubriker och åtskilliga upprörda känslor bland många av USAs svarta. Hans budskap är kort uttryckt att fattiga svarta inte längre kan skylla sina problem på vita utan måste ta ansvar för sina egna liv. Stammentaliten är av historiska skäl djupt rotad bland landets svarta, så djupt att klassmotsättningar bland dem praktiskt taget alltid skyls över av förmaningar om vikten av att hålla i hop. Ibland tar sig denna i mina ögon patologiska solidaritet komiska uttryck: Under den populära dokusåpan The Apprentice i våras skämde en av seriens två svarta deltagare ut sig genom att strö lögner omkring sig och konsekvent uppvisa en helt fantastisk avsaknad av professionalism. En av Fru Amerika.Nus svarta bekanta fällde kommentaren "blacks always support blacks, but this one is pushing it." Inte sällan får solidariteten tragiska konsekvenser, som när urusla borgmästare vinner val efter val eller när egocentriska agitatorer kan snedvrida debatter och beslut genom att piska upp stämningar som har föga förankring i verkligheten.

Vad åtminstone en del av Cosbys svarta försvarare hoppas är att hans ord kan leda till att svarta ser till mer än bara hudfärg när de beaktar sina politiska, sociala och ekonomiska behov. Jag är inte det minsta optimistisk att så kommer att bli fallet, men få andra saker skulle ha en så positiv inverkan på USAs framtid och utveckling (det enda som är viktigare torde vara att mexikanska invandrare assimileras, men om det är jag om möjligt än mindre optimistisk). Inte för att jag besitter någon djupare insyn i den afrikansk-amerikanska världen, men det tycks mig som att det är svårt att tackla egentligen några av de svartas problem (som t.ex. sämre studieresultat, hög brottslighet, sämre hälsa) så länge som osannolika 70% av de svarta barnen bor hos en ensamstående mor. Den motsvarande siffran för vita är 22%, enligt den amerikanska folkräkningsbyrån US Census Bureau.

Liberaler och socialister hatar familjen som samhällsbärande struktur, men, tja, om du finge välja mellan att ha en far och en mor och i stort sett vilken annan kombination som helst...Inget är perfekt, men vissa löningar är mindre operfekta än andra.

***


Säsongen började alldeles lysande för Boston Red Sox, stadens lag i professionell baseboll. Sedan dess har det dock gått allt brantare utför och Red Sox råkade i veckan ut för rena mardrömsserien: Tre raka förluster mot New York Yankees, de HATADE New York Yankees. "I don't want to talk about it" suckade en av mina underlydande tungt efter ännu ett snöpligt nederlag. Att vinna divisionen är bara att glömma, nu gäller det för BoSox att stappla in i slutspelet som ett "wild card", precis som i fjol. Inte nog med att vi ligger långt efter Yankees, vi ligger bara ett par tre segrar före de vanligtvis avskrädesdåliga Tampa Bay Devil Rays eller vad de nu kallar sig. Nå, på plussidan ligger att vi kommer att slippa supporterupplopp i oktober.

***


De sagolikt framgångsrika Ringen-filmerna har släppt lör en vita-män-med-svärd-trend. Dessvärre har filmbolagen valt ut de mer eller mindre tråkigaste berättelserna att filmatisera: Troja. Kung Arthur. Zzzzz. Jag vill se korståg, Thermopyle, Lepanto, Pizzaro, El Cid, Hastings, Beowulf. Kom igen, Hollywood, get with it!

I avvaktan på det ska jag släpa mig iväg till Spider-Man 2, med förhoppningen att vi så småningom når "Spider-Man 9: Reign of Barbapappa." Barbapappa beat yo ass down, Spiderhead, beat you ass down!

***


Den irakiska bloggen Iraq the Model har goda råd för berörda parter.

***


Arbetsmarknadsrapporten för juni var preliminärt ingen höjdare, med blott 112 000 nya jobb, relativt få jämfört med månaderna mars till maj. Det skulle dock inte förvåna mig om den siffran kommer att revideras en god bit uppåt, till en siså där 160 000 - 180 000 jobb. Positivt är att rapporten visade att endast två huvudsektorer, tillverkningsindustrin och den offentliga sektorn, minskade antalet anställda. I övrigt var det framryckning på bred front. Manpowers undersökning för tredje kvartalet släpptes för ett par veckor sedan och visade på fortsatt ökad sysselsälttningstillväxt.
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America