Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuPOLITIK

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

2007-02-23

New Yorks förre borgmästare Rudolph Giuliani är gissningsvis den republikan som i dagsläget får sägas ha störst chans att vinna nästa års presidentval.

Vad som av de flesta bedömare anses ligga Giuliani till last är hans liberala positioner i många s.k. värderingsfrågor. Giuliani är t.ex. för rätten till abort och för strikta vapenlagar. I de två frågorna - och åtskillga andra - trotsar han starka majoriteter i det republikanska partiet och det republikanska väljarunderlaget. Att han likväl ses som partiets ledande kandidat - med Arizona-senatorn John McCain som främste rival - beror dels på den lugna fasthet han uppvisade efter de arabisk-muslimska terrorattackerna mot USA den elfte september 2001 och dels på hans förmåga att leda New York ut ur stadens svåra nedgångsperiod med skakiga offentliga finanser och omfattande brottslighet på 1990-talet. Det tycks mig inte som djärvt att påstå att Giulianis insatser i båda fallen överskattats, men samtidigt är de likt väl reella.

Eftersom Giuliani både är populär och en tämligen orepublikansk republikan så är det naturligt att placera honom på olika sidor av de sprickor som kan sägas löpa genom den ideologiskt och socialt breda republikanska alliansen. Den flitige svenske bloggaren och Bush-anhängaren Dick Erixon länkar till en kolumn i Pittsburgh Tribune där en Steven Greenhut (som tidningens lokalitet till trots arbetar i Kalifornien på USAs baksida) hävdar att skiljelinjen i det republikanska partiet går mellan libertaner och lag-och-ordningstyper. Greenhut menar att de båda grupperna hölls ihop av Ronald Reagan, som enligt Greenhut egentligen var libertan men som med retorisk skicklighet snärjde lag-och-ordningstyperna.

Greenhut menar att libertanerna samlas under Reagans bevingade ord att "staten är inte lösningen, staten är en del av problemet" medan lag-och-ordningsnissarna verkar under parollen "har du inget att dölja så har du inget att frukta." Giuliani är enligt Greenhut av det senare slaget och således ingen person som republikaner bör önska ha som president.

Greenhuts världsbild ter sig i mina ögon som skev och inte särskilt upplysande. Motsatsen till Reagans statsskeptiska ideologi inom den amerikanska högern är inte "har du ingenting att dölja så har du ingenting att frukta" utan George W Bushs övertygelse att "vi har ett ansvar att om någon lider så måste regeringen göra något" ("We have a responsibility that when somebody hurts, government has got to move").

Libertanerna utgör vidare inte någon betydande del av det republikanska partiet. I stället står den främsta ideologiska striden inom partiet och högern mellan olika former av konservatism, av vilka vissa har libertanska drag.

Det kluriga med Giuliani är att han egentligen inte passar in i något av de traditionella republikanska lägren. Giuliani är en slags upplyst autokrat, en batonggubbe som vurmar för invandring och homosexuellas rättigheter men som ogillar konstnärliga angrepp på religiösa och etniska grupper. Måhända kan man säga att han är det multikulturella samhällets nattvakt.

Giuliani uppvisar i praktisk handling vissa likheter med Bostons borgmästare, demokraten Thomas Menino. De två har också liknande bakgrunder. Giuliani och Menino är båda katoliker av italiensk härkomst. De är födda i USA. Meninos förädrar och Giualianis far- och morföräldrar var invandrare. Båda växte upp i mångreligiösa och mångetniska östkuststäder där de tidigare politiskt och demografiskt dominerande irländarna var på nedgång. Menino föddes 1942, Giuliani 1944. Menino tog sin universitetsexamen 1963, Giualiani sin två år senare. Båda valdes till borgmästare 1993 i städer som led av hög brottslighet, usla skolor, stagnerade ekonomi och spända rasrelationer.

Medan Giuliani tacklade New Yorks problem i en karismatisk men konfrontatorisk stil iklädde sig Menino rollen som "stadsmekanikern" ("urban mechanic") som tålmodigt och lågmält tog sig an utmaningen. Giuliani är en vältalig man med ett privatliv som lämpar sig vär för New Yorks sensationslystna massmedia. Menino har behäftats med öknamnet med "Mumbles" för hans inte sällan svårtydda uttalanden (han får faktiskt president Bush att framstå som en slipad talare).

Boston och New York är bångstyriga städer och jag förmodar att New York, som är 13 gånger folkrikare än Boston, är flera resor värre att styra och leda. Jag överlåter att andra avgöra hurvida Menino var bättre som borgmästare än Giuliani eller vice versa. I stora drag kan man väl säga att Giuliani lyckades bättre med brottsbekämpningen medan Menino lyckats bättre med skolorna.

Båda är som sagt påfallande liberala i många frågor. Samtidigt sätter de stor vikt på ordningsfrågor. Giulianis olika drabbningar med konstnärer som häcklat katolicismen är väl kända. Menino å sin sida har använt sin tyngd som borgmästare för att sätta stopp för försäljningen av sk. Stop Snitchin' tröjor ("Sluta gola"). Hans häftiga reaktion på en okonventionell reklamkampanj som ledde till att delar av Boston lamslogs när diverse annonsobjekt misstogs för bomber är typisk för Menino och vittnar om hans omsorg för ordning framförallt.

Det finns goda skäl till att upprätthålla ordning. Ordning ger förutsägbarhet och förutsägbarhet skapar trygghet. Ordning är bra för näringsidkare och andra arbetsgivare, för fastighetsägare och andra investerare. Det är bra för stadens invånare i stort. Ordning minskar friktionerna mellan olika raser och etniska grupper.

I mina ögon, och det är fullt möjligt att jag ser helt fel, representerar Giuliani och Menino en särskild kombination av tid, plats och kultur. Måhända kommer deras styrelsesätt att fungera som kartor för framtida storstadborgmästare, måhända kommer de inte att få några efterföljare alls, vare sig bland Ellis Island-ättlingar eller bland de nya invandrargrupperna.

Giulianis och Meninos filosofier fungerar för New York och Boston, men jag tvivlar starkt på att de lämpar sig för en amerikansk president. Problemet för republikanerna och för oss som föredrar en republikansk president är att Giuliani saknar en lämplig motståndare bland republikanerna. Arizona-senatorn John McCain är en grinig typ, en massinvandringsförespråkare som bosktavligt talat blir rasande när hans inskränkningar av yttrandefriheten ifrågasätts. Förre Massachusetts guvernören Mitt Romney är en skicklig affärsman och en politisk opportunist som rört sig längs en ideologiskt vinglig väg. Han gjorde ett slätstruket jobb som guvernör.

Hur mycket av Giulianis lyskraft som kommer att överleva närgångna granskningar av hans förflutna och hans bekantskapskrets är en annan fråga.

BostonNew YorkUSA
Inv.589 0008 milj.281 milj
Svarta28%28%13%
Vita49,5%35%69%
Latino14,4%27%12,5%
Asiater7,5%10%3,6%
Medianinkomst ($)39 62938 29341 994
Fattiga19,5%21,2%12,4%
Invandrare26%36%11%
Mord/100 000 inv.12,86,75,6


Mord-statistiken är från 2005, övrig statistik från folkräkningen 2000. Vita syftar på andel av befolkning som var enrasig, vit, och icke-Latino. Svarta syftar på andel av befolkning som var svart, en- eller flerrasig. Latino syftar på Latinos. Asiater på personer som var enrasiga asiater.
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America