Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuKULTUR & NöJE

När lamm slutar tiga

Det enda av doktor Hannibal Lecters offer som överlevt gourmandens handgripliga närmanden vill hämnas. FBI-agenten Clarice Starling kläms in med ett skohorn.

Omedveten om att president Bill Clinton säljer benådningar till högstbjudande gömmer sig det psykotiska geniet doktor Lecter i Florens i Italien. Doktor Lecter flydde som bekant från sin fångenskap i ett mentalsjukhus i USA genom att kohandla sig till en temporär förflyttning till en otillräckligt bevakad cell i Philadelphia. I trygg förvissning om att ingen i Italien kommer att känna igen en av USAs mest eftersökta mördare bygger Lecter upp en karriär som kurator vid ett anrikt bibliotek i Florens.

Under tiden har Starlings karriär hamnat i en återvändsgränd på grund av en elak, sexistisk och homofobisk överordnad (spelad av Ray Liota). Hennes missöden uppmärksammas av doktor Lecter som oombedd tar på sig rollen som Starlings beskyddare.

Samtidigt drar den händlystne multimiljonären Mason Verger åt snaran runt doktor Lecter med en fet belöning och lejda torpeder.

"När lammen tystnar " fungerade av flera skäl. I botten låg en välhanterad berättelse om en seriemördare och Starlings kamp mot klockan för att rädda ett tilltänkt offer. Vad som gjorde filmen till en succe var det ovanpåliggande schackrandet mellan den unga, oerfarna men enormt ambitiösa Starling och den manipulative, oemotståndlige Lecter (Anthony Hopkins). Lecters monströsa personlighet beskrevs huvudsakligen med ord snarare än med övertydlig handling.

I "Hannibal" har alla subtiliteter slängts åt sidan och ersatts med groteskt våld, delvis av ett slag som sällan skådas bortom zombie- och splatterfilmer. Befriad från mentalsjukhusets klaustrofobiska miljö avslöjas Lecter som en tjatig och i grunden tråkig person. Lecters enda "wow"-ögonblick är ett trick med en kylskåpsdörr och det känns som en klen kompensation för en biobesökare som tvingats uthärda doktorns långrandiga monologliknande dialoger.

Julianne Moore gör en okej insats som Starling men är oförmögen att återskapa den komplicerade karaktär som Jodi Foster gav liv åt. En stor del av ansvaret för det vilar dock på det faktum att Starling blott är en biperson i "Hannibal," mer ett passivt objekt än en aktiv agent.

Filmens verkliga problem är att dte inte finns någon karaktär att sympatisera med. I "lammen" greps åskådaren av den kidnappade Kathrine Martin (Brooke Smith) förtvivlade kamp för att undvika det öde som massmördaren "Buffalo Bill" planerat för henne. I "Hannibal" är alla inblandade moraliskt och/eller ekonomiskt korrupta. Embryot till en mer engareande berättelse finns faktiskt i filmen, men den öppningen kringås helt, till men för såväl Moores gestaltning av Starling som för filmen i helhet.

Filmen är dock inte helt utan kvaliteer. Ett misslyckat tillslag mot en knarklangarliga är filmens i särklass bästa scen och skildrar övertygande hur kaotisk och för de enskilda indviderna oöverblickbar en våldsam skottväxling på nära håll sannolikt ter sig. Att en sådan i filmsammanhang rutinmässig scen är filmens höjdpunkt säjer dessvärre en hel del om hur skral resten av filmen är. Merparten av de övriga minnesvärda ögonblicken är inte sådana som regissören avsett. Mest komisk är scenen där tre doftexperter ingående luktar på ett brev som Lecter skickat till Starling. Det är svårt att avstå från att utbrista i ett "I smell your cunt." Alternativt i ett mer tidsenligt "I smell what the Rock is cooking!"

Som för att strö salt i såren dras "Hannibal" med ett högtravande men distansierande och svåruthärdligt operacentriskt soundtrack.

"Hannibals" komersiella framgång förklaras nog bäst av det brand-name värde som under årens lopp byggts upp kring "När lammen tystnar" i kombination med vad som endast kan karaktäriseras som en massmedial kollaboration med filmens studio och distributörer. Tillsammans skapade de en enorm förväntan kring filmens förment omskakande och i dunkel höljda tio slutminuter. Utan att avslöja vad som händer där kan jag försäkra att de tio sista minuterna är lika tråkiga som de föregående 120. "Hannibal" är rätt och slätt en tråkig film som kryddats med en handfull groteska men föga spektakulära våldsdåd.

Jag törs lova att hjärnorna bakom Hannibal grovt misstar sig om de inbillar sig att det kommer att finnas någon utbredd efterfrågan på "Hannibal 2." Tvärtemot så har "Hannibal" med all säkerhet svårt skadat Hannibal Lecters varumärke.

Lustigt nog fungerar filmen - i vart fall sammantaget med "lammen" - bäst som en allegori för en av verklighetens FBI's Ten Most Wanted, gangsterkungen James J. "Whitey" Bulger. Whitey byggde upp sitt brottsimperium i Boston genom att samarbeta med FBI då den federala polisen desperat ville sätta tänderna i den italienska maffian. Mycket tack vare Whitey mer eller mindre utplånades Bostons italienska maffia. I stället slog Whitey och hans anhang rot och tog kontrollen över i stort sett all grov brottslighet i Boston (med undantag för de svarta gatugängen). Sedan 1995 är Whitey på flykt undan polisen, misstänkt för att ha utfört eller beordrat 18 mord. Arvet från Whitey omfattar ett utbrett heroinmissbruk bland stadens vita underklass, korrumperade politiker och till synes kriminaliserade fackföreningar. Den FBI agent som närmast samarbetade med Whitey står nu sjäv inför rätta, anklagad för att med råge ha gått över gränsen i sitt handhavande med Whitey och anhang.

Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America