Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuBOSTON

Cincinnati-on-the-Charles?

Polisingripanden i Boston har skördat fyra dödsoffer på sju månader. Riskerar staden att drabbas av upplopp liknande de som skakade Cincinnati i våras?

Den första tanken som slog mig när jag läste om raskravallerna i Cinicinnati var att "det kan inte hända här." Inte i Boston, en stad där tidigare djupt rotad fientlighet mellan den irländska majoriteten och en talrik svart minoritet gett vika för ett långtgående samarbete mellan myndigheter och gräsrotsaktivister. Ett samarbete som medfört dramatiskt minskad brottslighet och förnyelse av nergångna stadsdelar.

Boston lider inte heller av den polisbrutalitet som uppges förekomma i Cincinnati. Det polisvåld som förekommer har inte heller samma drag av vitt mot svart som de frekventa dödsskjutningarna i Cincinnati uppges ha. I en aktuell dödsskjutning var den skjutande polisen svart. I ett uppmärksammat fall av synnerligen grovt polisvåld, ett fall som går flera år tillbaka i tiden, är två av de tre poliser som i pressen utpekats som misstänkta svarta. Bostons poliskår har, till skillnad från t.ex. stadens brandkår, aktivt rekryterat och befodrat svarta. Det framgågsrika närpolisprogrammet - som fungerade som en förebild för den likaledes framgångsrika men mer våldsamma modellen i New York - bygger på täta kontakter mellan polisen och invånarna i stadens många delar.

Boston har kort sagt institutionaliserat bufferzoner som borde kunna förhindra upplopp av de slag som skakat Cincinnati.

Men i realiteten krävs det kanske inte mer än vackert väder och ett fatalt polisingripande för att även delar av Bostons svarta bostadsområden ska explodera. Det är inte heller så att staden helt saknar konflikthärdar. Ett problem är att Boston fortfarande politiskt och administrativt domineras av vita, främst av irländsk härkomst. Detta trots att vita numera utgör blott hälften av stadens invånare. En fjärdedel av stadens befolkning är svart medan resten är hispanics och asiater.

Då Boston i likhet med nästan alla städer i norra USA är hårt segregerat är risken för våld mellan svarta och vita liten i samband med rasupplopp. Precis som i Cincinnati kommer det antagligen begränsas till angrepp på enstaka trafikanter. Tänkbara undantag är stadens integrerade fattigbostäder.

Det finns dock ett par platser där ett upplopp skule kunna resultera i omfattande skadegörelse och i värsta fall också personskador. Ett är kvarteren kring tunnelbanestationen Downtown Crossing, vars linje löper från stadens centrum till de svarta bostadsområdena. Därtill ligger Downtown Crossing alldeles intill både delstatshuset och stadshuset, naturliga platser för att protestera mot polisvåld och liknande problem.

Ett annat område som kan komma att hamna i kläm under ett upplopp är South End, på gränsen till det svarta Roxbury. South End är inte bara vitt utan dessutom hjärtat för Bostons homosexuella, en grupp som inte förefaller stå särskilt högt i kurs bland svarta.

Ett tredje område som skulle kunna råka illa ut är Northeastern University som ligger på gränsen mellan centrala Boston och en svart stadsdel. Skolan dras i år också med en rasinfekterad fråga rörande framtiden för ett center för svarta studier och studenter.

De svåra upploppen i Los Angeles 1992 hade antagligen kunnat stävjats på ett tidigt stadium om polisen agerat snabbare och mer kraftfullt. I stället såg TV-tittare i direktsändning hur laglösheten bredde ut sig nästan ostört, en omständighet som med stor sannolikhet bidrog till kostsamma plundringar och vandalisering.

I Cincinnati avstod de lokala stationerna från att direktsända upploppen. Därtill gjorde framförallt många svarta religiösa ledare närmast heroiska insatser för att minimera kravallerna. Likväl rasade upploppen i tre dygn och tvingade borgmästaren att utlysa utegångsförbud.

Det är kanske bara New York Citys poliskår som med sina 30000 poliser har numerär nog att snabbt sätta stopp för kravaller oavsett var och när de inträffar. Cincinnatis 1000 poliser var uppenbarligen helt oförmögna att hålla pöbelhoparna i schack och det finns anledning att betvivla att Bostons 2000 poliser nödvändigtvis skulle lyckas bättre om de använder samma återhållsamma taktik.

Upploppsbekämpande polis står inför ett svårt val: att antingen skruva upp våldet för att kompensera för numerär underlägsenhet eller att acceptera omfattande skadegörelse och i värsta fall personskador bland förbipasserande och affärsinnehavare.

Det senare alternativet är det kortsiktigt mest praktiska men riskerar att försvåra fortsatt ekonomisk utveckling i de drabbade områdena, för att inte tala om utbredd bitterhet bland de utsatta. Det förra ter sig motbjudande då det riskerar att skörda människooffer för att skydda egendom. Cincinnatipolisen valde uppenbarligen den mjukare linjen. Förhoppningsvis kommer Bostonpolisen att agera mer bestämt.

Det finns många sätt att uttrycka vrede över rasism och polisvåld men i en demokrati är upplopp aldrig ett acceptabelt sådant. Om det i absolut värsta krävs dödsoffer för att upprätthålla lag och ordning så är det ett pris som vår stad måste vara redo att betala.

Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America