Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuPOLITIK

Demokraternas revansch?

020115

I ledaren "Demokraternas revansch" (020107) ser Expressen fram mot en demokratisk majoritet i representanthuset och ett säkrande av majoriteten i senaten. En sådan utvecklingen skulle enligt tidningen "göra både USA och världen gott. Demokraterna har på alla sätt en mer tidsenlig och modern syn på den amerikanska statens inrikespolitiska och utrikespolitiska roll."

Tidningen sätter sin förhoppning till att mellanårsval (d.v.s. val som ligger mellan presidentvalen) ofta utfaller till presidentens nackdel, att segerrika krig inte garanterar folkets stöd samt "att terrorkriget paradoxalt nog kan gynna demokraterna. Attacken den 11 september samlade amerikanerna kring gemensamma värden och gemensamt ansvar för medmänniskor. Det är inte lika lätt att bara bry sig om sitt. Bush har inte lyckats anpassa sitt budskap till denna för Amerika nya inställning till samhället och i förlängningen till stat och myndigheter. "

Det finns ett stort och ett litet problem med Expressens analys. Det lilla är tron på den demokratiska valsegern.

Det är - naturligtvis - fullt möjligt att demokraterna verkligen återtar makten i representanthuset, men partiet gör bäst i att inte förlita sig på de faktorer som Expressen släpar fram.

George Bush den äldres nederlag efter den snabba segern i Gulfkriget handlade inte om något så enkelt som att väljarna ratade en krigsherre, så som britterna valde bort Winston Churchill efter andra världskriget. Segern i Gulfkriget fick i och med den efterföljande lågkonjunkturen en bitter eftersmak och bidrog snarast til att stärka bilden av Bush den äldre som en politker som var föga intresserad av inrikespolitik, ekonomi eller av vanligt folks vardag i allmänhet. "Saddam har kvar sitt jobb. Har du kvar ditt?" frågade en tidstypisk bildekal.

Men vad som definitivt sänkte Bush den äldre var att han bröt sitt löfte från valkampanjen 1988 om "No new taxes." Det för konservativa oacceptabla löftesbrottet resulterade i en revolution inom den amerikanska högern, först i form av Ross Perots valkampanj 1992, sedan i form av Newt Gingrichs "Kontrakt med Amerika" och de republikanska valsegrarna 1994.

Dubya Bush är nästan sin fars motpol i många hänseenden. Vare sig hans politik eller personlighet påminner på något sätt om hans fars pragmatiska och internationalistiska program. Bush den äldre var en karikatyr av en Ivy League Wasp. Dubya, å andra sidan, är djupt religiös, käkar chili och barbeque och säjer spontant saker som "it makes me madder than heck", "dead or alive", "this will not stand" och hans instant classic "the people who knocked down these buildings will hear from all of us soon."

Bush den äldre förde dessutom ett krig som inte var särskilt populärt på hemmafronten och som med knapp nöd godkändes av kongressen. Dubya leder ett krig som direkt och bevisligen syftar till att skydda USAs invånare från extremt dödliga attacker. Gulfkriget blev snabbt ett vagt minne, al-Qaida-kriget kommer nästan garanterat att pågå med oförminskad intensitet under höstens valkampanj.

En annan viktig faktor är utfallet av folkräkningen 2000. Dels har en handfull representanthusplatser flyttats till republikanska kärområden, dels är det dags för delstaterna att rita upp nya valkretsar i enlighet med resultaten från folkräkningen. Med hjälp av samma slags program som marknadsförare använder för att identifiera kunder ända ner på kvartersnivå kan delstatspolitikerna skyffla om kretsarna så delstatens majoritetsparti förblir just det. Eftersom republikanerna dominerar de flesta delstater och eftersom USA tillämpar majoritetsvalsystem har de goda chanser ta udden av demokratiska framstötar i väljarkåren (som Wall Street Journals konservativa ledarsida har påpekat så är förfarandet bra för ledande republikaner och demokrater, däremot inte för republikens demokrati.)

Valanalyser tyder på att republikanerna 2000 misslyckades med att mobilisera ett par miljoner eller så evangeliska väljare som deltog i tidigare val. Förhoppningsvis kommer republikanerna att kunna locka en stor grupp av de väljarna tillbaka till rösturnorna. Det är också möjligt att det finns mindre av en potentiell traditionell "rekyl" till demokraternas fördel inom väljarkåren då Al Gore faktiskt fick flest röster i valet 2000.

Demokraterna, som i dag otvivelaktigt är övertygade om att de kommer att vinna i höst, bör vara försiktiga med att sälja skinnet innan de skjutit björnen (eller, troligare i demokraternas fall, de bör inte sälja sälja tofukalkonen innan de lagat den).

Men det långt större problemet med Expressens analys är tidningens övertygelse om att amerikanarna plötsligt sett ljuset och nu drömmer om en stor och svällande stat som kan lösa alla problem.

Vad Expressen - och dess ideologiska vänner på USAs båda vänsterkuster - förbiser är att det är en stor skillnad på att ta ett ansvar för sina medmänniskor och att förvandla indivder till kugghjul i ett gigantiskt omfördelningsmaskineri. Föreställningen att USA under de senaste decennierna på allvar fungerat efter "sköt dig själv och skit i andra"-principen är en grov och missvisande karikatyr.

Det finns ännu så länge ingenting alls som tyder på att väljarna i stort här plötsligt börjat sukta efter ett storstatssamhälle efter "9-11". Den demokratiska segern i New Jersey i guvernörsvalet i november förra året var inte oväntad då republikanerna ställde upp med en för nordöstamerikanska förhållanden extremt konservativ kandidat, så konservativ att delstatens republikanska etablissemang gav sitt partis kandidat ett ljummet stöd. I Virginia vann en tämligen konservativ demokrat. I ett fyllnadsval till kongressen besegrade en konservativ republikan enkelt sin liberala demokratiska motståndare. I New York, där endast en sjättedel av väljarna är republikaner, vann en synnerligen liberal republikan borgmästarvalet, mest tack vare att han fick starkt stöd av Rudolph Giuliani.

En rad andra val av olika slag indikerade också att väljarkåren inte rört sig särskilt mycket alls sedan "9-11".

Det innebär inte att höstens val saknar spännande och intressanta inslag utöver vilket parti som får majoriteten i kongressen. Kommer republikanerna att kunna sprida West Virginiamodellen där lokala fackföreningar ställdes mot miljöaktivister i presidenvalet 2000? Eller kommer demokraterna att kunna använda sitt koncept från Virgina i fjol för att vinna vita landsortsröster? Kommer republikanerna att göra några signifikanta landvinningar bland hispanics? Hur kommer vappenlobbyn att fara? Hur kommer det att gå för gaylobbyn i "Slaget om Vermont"?

Vad Expressen ger uttryck för är ett kulturellt betingat förakt där USA betraktas som en omogen snorungesversion av Europa som tids nog kommer att växa upp och anamma den gamla världens värdreringar. Det kommer inte att hända, precis som Europa aldrig kommer att bli "amerikanskt". Det är de båda kontinenternas lycka och förbannelse att vara intimt sammankopplade och ändå så olika varandra.
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America