Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuBOSTON

Från Brahminer till bussning

Boston gundades 1628 av Puritanerna som flytt från religiöst förtryck i England. Det vita amerikas urinvånare förvandlades med tidens gång till sofistikerade Yankees som betraktade sin stad som det moderna Athen, universums centrum. Den känlsan förstarktes efter den framgångsrika revolutionen mot Storbritannien. Kriget startade i Boston och många av revolutionens ledare kom darifrån.

Yankee-Boston var en etniskt brittisk och religiöst protestantisk stad. Denna ordning ställdes dock på huvudet under 1800-talet. Efter 1812 års krig ökade invandringen av irländare, för att under 1840-talets katastrofår i Irland övergå till en mänsklig flod som sköljde in över det överrumplade Yankeesamhallet.

De nyinflyttade irländarna var ofta helt blottställda och outbildade. De utförde de simplaste och hårdaste sysslor som stod till buds i det snabbt växande Boston. Ofta bodde de i trånga lägenheter med stampat jordgolv i stadens hamnkvarter.

De etniska och religiösa konflikterna var svåra och ledde till flera blodiga upplopp och sammanstötningar. I ett extremt fall brände en protestantisk pöbel ner ett jesuitkloster. Ingen dömdes för dådet.

Inbördeskriget blev en vändpunkt för irlandarna i Boston. Före krigets utbrott var de emot en väpnad konflikt i slavfrågan, men så snart kriget brutit ut ställde de lojalt upp på Unionens sida. Irländarnas motstånd mot kriget berodde främst på att de såg konstitutionen som sin egen beskyddare mot Yankee-överheten och de var ytterst ovilliga att göra dramatiska omtolkningar av den. Så stark var Bostoirländarnas lojalitet att inte ens 1863 års varnpliktslag f&ranledde allt för stora protester i Boston, medan den orsakade svåra upplopp och över hundra dödsoffer i New York. Irländarnas offervillighet gick inte protestanterna förbi och medförde en rejäl statushöjning för stadens allt mer självsäkra och intflytelserika katolska befolkning.

Under 1800-talets andra hälft övertog folkvalda irländska politker successivt stadens administration. En nästan blind lojalitet till det Demokratiska partiet, även nar det stod inför sin upplösning efter inbörderskrigets slut, gav dem ett betydande inflytande över det. Än i dag är det demokratiska partiet det helt dominerande i Boston.

Under och efter andra världskriget ökade i rask takt inflyttningen av svarta till Boston. De kom snart att dominera Roxbury i södra Boston och trängde successivt in i det irlandska Dorchester och så småningom även det judiska Mattapan. De nyinflyttade skiljde sig väsentligen från Bostons äldre svarta befolkning: de var mörkare, betydligt sämre utbildade och ofta uppvuxna på landsbygden i södern. Inte sällan bar de med sig djupt felaktiga förestallningar om Massachusetts som en tolerant delstat.

Det var den inte, och Boston var ett tydligt exempel på det.

Segregeringen i Boston var inte lagstiftad, men konsekvent och effektiv och omfattandes i stort sett alla samhällsfunktioner. Mest uttalad var den vad gällde skolor, bostäder och offentlig sysselsättning. Med hjälp av komplicerade byråkratiska system såg stadens skoldistrikt till att blandningen av vita och svarta elever hölls till ett minimum. Den officiella linjen var att staden tillämpade kvartersskolor och att de till synes segregerade skolorna berodde på omständigheter utom distriktets kontroll.

Den linjen visade sig dock vara juridiskt ohållbar. 1974 beordrade en federal domstol Boston att meddelst bussning av elever uppnå rasmässigt blandade skolor. Beslutet möttes av omfattande och inte sällan våldsamma protester.

De två stadsdelar som häftigast protesterade mot skolintegrationen var South Boston - allmänt kallat Southie - och Charlestown. Båda var solida irländska arbetarsamhällen, geografiskt isolerade men hyggligt inflytelserika genom obrottslig lojalitet gentemot det demokratiska partiet. John F. Kennedy vann en plats i kongressen mycket tack vare väljarna i Charlestown och Southie. I viss mån Southie, men i synnerhet Charlestown var samhällen som kunde säjas ha ställt sig utanför resten av Amerikas strävan mot rikedom och ekonomiska framsteg. De två stadsdelarna föredrog att bevara sina särdrag, framförallt familjen och kyrkan som livets nav.

Irlandarnas kamp mot bussningen var högljudd och utdragen, men helt och hållet utsiktslös. Den amerikanska regeringen hade med ibland hårdhänta metoder betvingat segregeringen i s&oum;dern, och den hade inga planer på att låta sig stoppas av några skräniga arbetare i Boston.

Konflikten om bussningen raserade på ett för Bostons irländska arbetarklass obarmhärtigt sätt myten om irländarnas sammanhållning. Invånarna i Charlestown och Southie chockades av det ointresse som irländarna i villaförorterna visade inför Bostonirländarnas kamp. För den irländska medelklassen var den ofta våldsamma kampen mot bussningen inte bara onödig - förortsskolorna var och är än i dag genomg&arin;ende nästintill helvita - utan direkt ovälkommen: Den gav Boston ett rykte om att vara en rasistisk stad, fast det i en svunnen tid.

Bussningen var ytterst en fråga om klass: De fattigaste vita stalldes mot de fattigaste svarta. Bemedlade vita familjer tog bokstavligt talat sin Mats ur skolan. I början av 70-talet var över 60% av eleverna i Boston vita. Tre decennier senare hade andelen sjunkit till 16%. De vita eleverna går numera i privata skolor eller i förortsskolor. Under tiden har kvaliten på undervisningen i Bostons offentliga skolor sjunkit så lågt att det förekommer att förädrar ur arbetarklassen tar banklå för att kunna skicka sina barn till privata skolor.

Den praktiska konsekvensen av bussningen blev saledes en annu hårdare segregering, men till en kostnad av $16 miljoner om året.

I juni 1999 beslöt Bostons skolstyrelse att avskaffa den rasmotiverade bussningen och återgå till systemet med kvartersskolor, dock utan de snedvridande mekanismer som orsakade segregeringen.

Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America