Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuKRIGET

Mönsterstaten Tyskland

2002-09-30

Den amerikanska högerns upprördhet över Tysklands uttalade krigsovilja är ogenomtänkt.

Det är lätt att förstå att Bush-regeringen och dess anhängare gick i taket när en tysk minister jämförde George W. Bush med Adolf Hitler ("men bara deras metoder, inte som personer" som ministern i fråga utan framgång och mer än bara lite olyckligt förklarade sitt uttalande).

Mindre begriplig är ilskan över att Tysklands premiärminister Gerhard Schröder blåste liv i sin valkampanj genom att kategoriskt utesluta Tysklands deltagande i någon form av krig mot Irak. Många konservativa reagerade som om världen plötsligt har att göra med Det Fjärde Riket (den fruktade Sekulära Tysk-Pacifistiska Förbundsrepubliken?).

Reaktionen är av flera skäl ett rejält överslag.

För det första behöver inte USA Tysklands militära bistånd.

För det andra representerade Schröders ställningstagande knappast någon dramatisk ändring av den tyska utrikes- och säkerhetspolitiken.

För det tredje gjorde Schröder blott och bart vad varje vettig politiker gör: Han sade vad hans väljare ville höra. En del diplomatsnobbar menar kanske att det är opassande att göra "inrikespolitik av utrikespolitik", men om ett lands utrikespolitik inte hör hemma i en landsomfattande valrörelse, var hör den i så fall alls hemma?

Men även om man bortser från de detaljerna så åskådliggör Tysklands numera djupt rotade pacifism det potentiellt goda med dramatiska om än våldsamma regimskiften.

Under tre generationer har Tyskland förvandlats från en militaristisk, expansiv och i grunden instabil stat som aldrig tackade nej till ett krig, till en välmående, stabil, och fredlig demokrati med en för tyskarna passande form av kapitalism som ekonomiskt system. En nationalstat som kan verka konstruktivt såväl internationellt som regionalt, samtidigt som den utan att skämmas hävdar - utan blodutgjutelse eller hot om blodutgjutelse - sina nationella intressen. Ett land som dessutom inkorporerade och avvecklade en kommunistisk diktatur i processen. Vad är problemet?

Den amerikanska reaktionen är problemet. Vad Tyskland visar är att ett land som Irak har allt att vinna på ett av USA genomdrivet regimskifte. Om Irak om 50 år är vad Tyskland är i dag - välmående, fredligt, stabilt, demokratiskt och i högsta grad självständigt - så vore det självfallet (ännu) en gigantisk triumf för amerikansk utrikespolitik.

Såvida inte Schröder i förhand och i hemlighet utlovat tyskt stöd i ett eventuellt krig mot Irak framstår den amerikanska högerns reaktion som ett utslag av politisk "rageahol" (efter Homer Simpsons "I'm a rageaholic, I can't live without rageahol"). Det är inget fel på ursinne i sig, efter "9/11" bubblar nationen på goda grunder av det, men vi måste vända vårt ursinne mot våra fiender - de arabisk-muslimska terroristerna, de icke-arabiska muslimska terroristerna, de saudiska prinsarna, de iranska mullorna o.s.v. - inte mot våra vänner.

Och Tyskland är fortfarande bra nära den bästa rimligt tänkbara vän ett land kan ha.
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America