Amerika.Nu är en oregelbundet uppdaterad webskrift som med en konservativ prägel kommenterar samtidens USA.


Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

Om Amerika.NuSAMHäLLE

Aftonbladets fundamentala fel

2002-12-04

Aftonbladets Gunnar Fredriksson lanserar en religiös kålsuparteori medan tidningens ledarskribent Helle Klein gör ett slarvigt försök att vaska fram en fredsrörelse bland presidentens anhängare. Den amerikanska kristna högern förtjänar mer respekt än så.

I en rörig krönika målar Fredriksson en bild av USA som ett land fångat i en självgod gudstro, en tro som gör att landet viftar bort alla invändningar från omvärlden.

Vad Fredriksson försöker göra är antagligen att uppdatera den gamla kålsuparteorin, nu för att stämma in i kriget mot extrema, militanta muslimer: Visst, det finns fundamentalistiska muslimer, men titta på amerikanarna, de är också fundamentalister. Amerika beter sig som det gör därför att amerikanarna anser sig handla på uppdrag av Gud. De är lika knäppa som de fundamentalistiska muslimerna.

Gud som felkälla kommer kanske för en överraskning för de Aftonbladet-läsare som normalt bibringas uppfattningen att allting är de multinationella företagens fel, men Kålsuparteorin 2.0 kräver sina offer, antar jag.

Den moderna kristna högern är, grovt uttryckt, en fusion av fundamentalistiska och evangeliska protestanter. Den är en av flera livskraftiga fåror inom den breda amerikanska amerikanska högern. Den tjänar i viss mån som motvikt till det republikanska partiets ekonomiska höger, ibland kallad "K-Street conservatives", som är nära lierad med Storbolagsamerika. Den kristna högern samexisterar inom republikanerna med inte bara "K-Streeters" utan också mer traditionella "Main Street conservatives" (till stor del bestående av katoliker, sekulära och protestanter av det icke-evangeliska och icke-fundamentalistiska slaget), libertaner, partiets vänsterflygel "moderates" och andra grupperingar. Samtliga dessa grupper måste dessutom acceptera att många republikanska kandidater är tvungna att ytterligare modifiera sina ståndpunkter för att kunna locka till sig inte sällan valavgörande partilösa mittenväljare.

Den paroll som lockar det största antalet väljare i dagens USA är inte "Gud!" utan "Låga skatter och konservativa domare", ett simpelt budskap som tilltalar och entusiasmerar praktiskt taget samtliga republikanska väljargrupper, även om de inte sällan har olika förväntningar på de konservativa domarna.

Den kristna höger som slog igenom politiskt på 70-talet och som blev mest känd genom samlingsgruppen Moral Majority gnisslade ihop under tidigt 90-tal. Den gick på en stjärnsmäll när demokraternas Bill Clinton valdes till president 1992 och förföll organisatoriskt efter den republikanska mellanvalssegern 1994. Det för republikanerna oväntat svaga valresultatet 2000, som fick högerradioprataren Rush Limbaugh att dystert undra om det fanns fler av "dom" (liberaler/demokrater) än av "oss" (konservativa/republikaner), berodde enligt en republikansk valanalys delvis på att uppskattningsvis två miljoner evangeliska väljare stannade hemma på sofflocket. Det gav upphov till en omfattande republikansk väljarmobilisering inför valet 2002 (som hade högre valdeltagande än det för demokraterna framgångsrika valet 1998).

För republikanska politruker, för vilka maktinnehav är minst lika viktigt som resultatet av innehavet, är det en diger uppgift att balansera den kristna högerns förväntningar med vad mittenväljarna kan tåla i form av religiöst inflytande. En stor majoritet av USAs befolkning betraktar sig som kristen, men blott en minoritet, en skäligen liten minoritet därtill, tillhör den kristna högern.

USAs kristna fundamentalister och evangelister har visat sig fullt kapabla att verka konstruktivt i ett öppet och tolerant samhälles demokratiska system. Mot den bakgrunden är det inte bara illvilligt utan också löjligt att jämställa dem med arabvärldens militanta fundamentalister.

USAs utrikespolitik formas inte av någon slags monolitisk gudstro på autopilot. Utrikespolitiken har ända sedan republikens födelse formats av konkurrerande inhemska intressen och skiftande omständigheter inom och utanför USA.

Den moderna kristna högern har om något haft en marginell inverkan på den amerikanska utrikespolitiken. Kubaner, irländare och judar har alla haft vida större påverkan på den. De grupperna agerar visserligen med snävare mål, men även jämfört med mer övergripande skolor har den kristna högern haft ringa framgångar i utrikespolitiken. Det beror delvis på att att den moderna kristna högern är relativt ny i matchen. Med tiden kommer den rimligtvis att vinna större inflytande, men effekterna därav kommer antagligen att visa sig i Afrika, där färre amerikanska intressen konkurrerar, snarare än i Mellanöstern.

Den amerikanska utrikespolitiken i Mellanöstern är fortfarande i händerna på den arabstatsvänliga diplomatkår som i flera årtionden har prioriterat regional stabilitet som ett sätt att säkra tillgång till en rimligt prissatt olja. Den politiken kommer antagligen att fortsätta, i synnerhet så länge den på alla vis pragmatiske Collin Powell är utrikesminister. Det innebär å andra sidan också att USA kommer att fortsätta att inta en loj hållning gentemot arabvärldens gängse folkförtryck.

Helle Klein har i sin ledare ett ärligare uppsåt än Fredriksson men lyckas ändå trampa fel. Hon är på jakt efter en amerikansk fredsrörelse och hon tror sig ha hittat en i presidentens bakgård: Jim Winkler, generalsekreterare i United Methodist Church, som hårt kritiserat planerna på ett krig mot Saddam Hussein. Det är samma kyrka som president Bush och vice-president Dick Cheney är medlemmar i. Den omständigheten gör att Klein tolkar Winkler som medlem av den kristna högern. Se där, en medlem av den kristna högern som är mot kriget.

Winkler är en aktivt troende metodist, och Dubya är en aktivt troende metodist, men... Winkler är vänsterliberal och Dubya är högerkonservativ! Kleins förhoppning om att "Winklers ord väger tungt för den kristna höger som står bakom Bush" lär vara fruktlös.

Man kan göra sig lustig över Kleins misstag, likt en filmkritiker som hittat en felöversättning, men det finns egentligen ingen anledning till att en svensk ledarskribent ska kunna hålla ordning på de många olika protestantiska samfunden och deras politiska ståndpunkter. Det är dessutom en dynamisk scen, där samfund kommer och går och koalitioner uppstår och tynar bort, allt efter omständigheter och behov.

(En koalition som fått mycket uppmärksamhet de senaste dagarna är "Evangelical Environmental Network" som tillsammans med "Creation Care Magazine" försöker förmå kristna att inte köpa eller använda bensinslukande s.k. Sports Utility Vehicles, då dessa jättar till fordons utsläpp skadar miljön - Guds skapelse, i deras ögon. Kampanjen går under devisen "What Would Jesus Drive?".)

Något allvarligare är att hon - förmodligen av slentrian - beskriver Kansas som ett ställe där "de" vägrar att lära ut darwinismen. Det är möjligt att Klein refererar till specifika fall där lärare vägrat att göra just det. Troligare är det en hänvisning till ett allmänt missuppfattat beslut som Kansas skolstyrelse fattade 1999. Vad skolstyrelsen gjorde var inte att förbjuda evolutionsläran i delstatens offentliga skolor, utan att ge lokala skolstyrelser möjligheten att inte utbilda eller testa eleverna i den. Det varr illa nog och redan i primärvalen i det efterföljande valet slogs "evolutionsmotståndarna" ut av mer moderata kandidater. Det ledde till att skolstyrelsen i januari 2001 återinförde evolutionsläran på delstatsnivå.
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu

Amerika.Nu - USA utan ursäkter

Photos from the U.S.: Picture America