Tio senaste:

Valvaka 2008

Vådan av att avväpna laglydiga medborgare

Giuliani och Menino - mer som varandra än andra

Valvaka 2006: Kongressval, delstatsval, folkomröstningar

I Wal-Mart finns det sex Amerika

Djävulen bär Prada

Invånare och väljare i USA

Uppsagd i USA.

Kom. Hem. Nu.

Metros vulgära chefer väcker avsky

New England

Fakta, intryck och spekulationer

New England är en av USAs äldsta regioner. Den befolkades av europeiska nybyggare från tidigt 1600-tal. Massachusetts, Connecticut, New Hampshire och Rhode Island tillhörde de urspungliga 13 kolonierna som tillsammans bildade United States of America efter segern mot Storbritannien.

Connecticut (CT), Rhode Island (RI), Massachusetts (MA), New Hampshire (NH), Vermont (VT) och Maine (ME).

New England var länge en av de dominerande regionerna i USA. Boston konkurrerade långt in på 1800-talet med New York och Philadelphia om att vara USAs viktigaste stad. Det var för Bostons besuttna naturligt att kalla sin stad "Det moderna Athen", "Demokratins vagga" och - när de ändå var i gång - "Universums nav". "The Hub" är än i dag det vanligaste smeknamnet på Boston, följt av "Beantown".

Regionen var ursprungligen nästan helt protestantisk och till övervägande del av brittiskt ursprung. Under den väldiga invandringen på 1800-talet och tidigt 1900-tal blev i stället katolicismen den dominerande religionen, huvudsakligen bestående av irländare, italienare, portugiser, polacker och andra icke-brittiska folk. Även icke-katoliker invandrare förstås, däribland ett stort antal svenskar som slog sig ner i städer som Worcester och Newton i Massachusetts (i Worcester finns det t.o.m. en stadsdel som kom att kallas Swedish Hill p.g.a. koncentrationen av svenska invandrare).

Under 1900-talet invandrade många svarta från den amerikanska södern, främst till Connecticut, Massachusetts och Rhode Island. Knappt hann de anlända innan industrierna som lockat dem började gå under i den utdragna, smärtsamma stukturomvandlingen efter andra världskriget.

Sedan ett par decennier tillbaka har nya vågor av invandrare nått New England, främst från Centralamerika, Brasilien, Ryssland, Kap Verde, Vietnam, Indien, Karibien och Västafrika. Det har uppstått slitningar mellan infödda och nyinvandrare - och mellan och inom nyinvandrade grupper - men än så länge har konflikterna varit betydligt mildare än de som uppstod under och efter de katolska och svarta invandringarna.

Under efterkrigstidens avindustrialisering drabbades New England av ihållande stagnation. Amerikanare flyttade en masse västerut och söderut, mot varmare klimat och till stater med mer expansiva ekonomier.

Providence Mall i Providence, Rhode Island

Delar av New England lider fortfarande av sviterna av den obönhörliga avindustrialiseringen. Dit hör stora delar av Connecticut, Rhode Island, västra och centrala Massachusetts samt Vermont. Östra Massachusetts och New Hampshire har däremot lyckats utveckla nya livskraftiga ekonomier, medan Connecticut har kunnat dra nytta av sin närhet till New York City, samt under senare år av de väldiga kasinon som öppnat på ett par indianreservat i delstaten.

Massachusetts moderna efterkrigsekonomi utvecklades längs och innanför Route 128/I-95, en kringfartsled kring Boston. Där uppstod, till icke ringa del tack vare den i USA vanligtvis fruktsamma kombinationen av universitet och försvarsmedel, en högteknologisk industri. Den var länge jämförbar med den i Silicon Valley, men när de ledande företagen i Route 128-bältet under 80-talet helt missade persondatorrevolutionen hamnade den ohjälpligt på efterkälken. Den repade sig rejält under Internet-boomen på 90-talet men kommer med all sannolikhet att förbli Nummer 2. Eller 3 eller 4 efter Virgina och Raleigh i North Carolina.

Tack vare den mycket välutbildade arbetskraften, ett resultat av de många världsberömda universiteten i regioenen - med Harvard och MIT som främsta exempel - har nya branscher vuxit fram när äldre etablerade fallerat. Sålunda kompletteras numera IT-sektorn med expansiv biotekniksektor.

Under 1990-talet spred sig den ekonomiska utvecklingen västerut till I-495, där företag kan dra nytta av lägre fastighetspriser och en snabbt växande, mycket välutbildad arbetskraft som ofta är mer än redo att avstå från den tidsödande pendlingen till Boston-området.

New England har förstås genomlevt och överlevt strukturomvandlingar långt tillbaka i tiden. T.ex. hade regionen på 1800-talet en stor och ekonomiskt betydelsfull valfångstindustri som dog ut med valarna.


Klicka för att se tabellen ovan i separat fönster.

Som framgår av tabellen har New England en betydligt långsammare befolkningstillväxt än vad USA i stort har. De två delstater vars befolkningar vuxit snabbast, Vermont och New Hampshire, har främst lockat invånare från Massachusetts, New Englands i särklass folkrikaste delstat. Massachusetts har en dynamisk arbetsmarknad, en mycket välutbildad arbetskraft och höga inkmoster. Delstaten har också ett högt kostnadsläge, i synnerhet vad gäller fastighetspriser.

Det har fått många Massachusettsbor att flytta till södra New Hampshire och antingen pendla till Massachusetts, eller ta anställning i New Hampshires omfattande IT-industri. Med täta mellanrum utfärdar företag varningar om att det är svårt att locka till sig kompetent personal från andra delar av USA.

Richmond, Vermont

Att fastighetspriserna drivits upp så mycket är inte särskilt konstigt. New England-bor föredrar i likhet med de flesta amerikaner att bo föga förtätatde samhällen. De höga lönerna i regionen har också bidragit till att trissa upp priserna. Bittra berättelser om hur New Englandsbor sålt sitt hus i Massachusetts och flyttat till en mycket större och modernare kåk någonannstans är stapelvara, liksom skadeglada historier om hur människor som flyttat till New England från andra delar av USA bringats till tårar av de höga fastighetspriserna.

Även städerna erbjuder sällan bostadshus som är högre än fyra fem våningar. Hela stadsdelar i Boston består av s.k. Tripple-deckers, trevåningshus av trä som ofta inte inhyser mer än en familj per våning. Grannskapsföreningar motsätter sig ofta nybyggnationer då sådana för med sig fler människor, mer trafik och fler bilar som konkurrerar om parkeringsplatserna.

De gamla villaförorter som omger städer som Boston omges numera i sin tur av ännu glesare villaförorter som till synes planlöst sträcker sig ut i vad som till helt nyligen var jordbrukslandskap eller rent av vildland. Det, i kombination med utbredd motvilja mot jakt bland unga, känsliga, nyinflyttade s.k. "pod-people" har lett till en explosion av rådjur, grävlingar, coyotes och skunkar som befriade från naturliga fiender avnjuter smörgåsborden i trädgårdarna.

Mystic, Connecticut

En sak som slår en stadsare på besök i villaförorterna är den något kaotiska trafiken. Visserligen är i synnerhet rusningstrafiken påfrestande i en stad som Boston, men man slipper i åtminstone att göra dödsföraktande vänstersvängar vid livligt trafikerade korsningar utan trafikljus. Villaförorterna tycks däremot se en daglig konfrontation med liemannen som någonting eftersträvansvärt.

Medianinkomsterna för hushåll i New England ligger betydligt över medianinkomsten för USA, med undantag av de lantliga och sparsamt befolkade delstaterna Maine och Vermont, samt New Englands sorgebarn, Rhode Island. Rhode Islands eftersläpning kan gissningsvis tillskrivas delstatens relativt låga utbildningsgrad och oförmåga att attrahera moderna, välbetalda jobb. Delstatens rykte om att vara korrumperad och huvudsäte för resterna av New Englands italienska maffia bidrar förmodligen också till att göra att företag hellre slår sig ner i Connecticut, Massachusetts eller New Hampshire (i december 2002 börjar för övrigt borgmästaren i Rhode Islands huvudstad Providence att avtjäna ett federalt fängelsestraff för korruption).

Som framgår av tabellen ovan är detaljhandelsomsättningen per captia betydligt högre i New Hampshire än i övriga delstater. Det beror gissningsvis på att New Hampshire, som saknar omsättningsskatt, lockar till sig många konsumenter från Massachusetts ("Make it in Massachusetts, spend it in tax-free New Hampshire" som radioreklamen förkunnar).

Det förekommer stora inkomstskillnader inom delstaterna. I t.ex. Hartford City var medianinkomsten för hushåll $24820. I Hartford County, som omfattar Hartford City, var medianinkomsten $50756. Den stora skillnaden beror på saker som att städerna har fler minoriteter och invandrare (vilka i genomsnitt tjänar mindre) och färre familjehushåll.

Stadsdelen Back Bay i Boston, Massachusetts

Arbetskraften i de sex delstaterna i New England är till 75-80% anställd i näringslivet, jämfört med 78% för hela USA. Andelen offentliganställda i New England ligger i samtliga delstater under riksgenomsnittet på 14,6%, och är allra minst i New Hampshire (12,8%).

Typiska symboler:

Hummer - fångas i vattnen utanför New England, avnjuts på restauranter i New England
Fyrtorn - smycker kusten
Älg (Vermont och Maine) - skogens konung.
Lövträd - ger New England en lummig look på sommaren och en färgsprakande dräkt på hösten ("foliage")

Exempel på TV-serier som utspelas i New England:
The Practice (Boston)
Ally McBeal (Boston)
Judging Amy (Hartford)
Boston Public (Boston)
Providence (Providence)
och så förstås:
Cheers (Boston)

 
Amerika Nu Amerika Nu Amerika Nu Skicka e-mail till Amerika Nu